Ett ämne som jag tyvärr har egen erfarenhet utav och något jag verkligen är emot.

För mig började det redan på lekis (som det hette då) och höll sedan på ända upp till det att jag slutade i 9an.
Blev kallade för än det ena och än det andra och mobbingen riktades emot mig både fysiskt och psykiskt. Jag blev fälld krokben på nästan dagligen under hela låg och mellanstadiet, blev alltid vald sist på gympan och det lag som fick mig suckade oftast. De förstörde kläder, gömde kläder. De gjorde punka på min cykel. Retade mig då jag fick tandställning och gjorde äckel utav mig för så fort någon råkade röra mig så skrek de "uäääää, äckelbaciller" och liksom kletade av sig dom på någon annan som i sin tur också skrek "uääää".

Värst var det nog en gång utanför skoltid då 2 killar kom springandes efter mig och fällde krokben på mig och sedan tog massa tistlar och brännässlor och stoppade innanför tröjan på mig och gnuggade in dessa i skinnet på mig tills jag blödde...jag skrek och grät den gången till dess att jag spydde och jag fick fula ärr på min rygg efter detta.

Nä, skolan var ingen rolig tid för mig och denna mobbing satte som sagt spår i mig och saker och ting förföljer mig än i dag och har nog format mig till hurdan jag är lite som person. Jag är tillexempel livrädd för att bli lämnad, livrädd att någon ska tycka illa om mig, livrädd för att göra fel eller inte duga. Så kan jag även känna i min kärleksrelation och det är inte så roligt...

Ibland funderar jag på om jag med min erfarenhet skulle kunna göra något för att hjälpa till i kampen mot mobbing, skriva en bok eller kanske föreläsa på skolorna...nånting! Skulle jag så bara förhindra att en enda människa slipper det helvete som jag hade så skulle det vara värt oerhört mycket.

INGET barn förtjänar att bli utstött, utfryst och mobbad....ingen vuxen heller för den delen.

Tänkte avsluta med att berätta om en händelse som hände på min äldsta barns skola (en då åk 0-6 skola)
En tjej som gått på den större skolan 1 mil därifrån bytte till denna skola då hon började 5e klass just för att hon ville undslippa den mobbing under åk 5 och 6 innan det var dags att flytta över till den större skolan igen. 

Hon mådde jättebra på vår skola och hade många vänner och hon slapp bli mobbad.

När halva läsåret hade gått beslutade kommunen att när man började i 6an så skulle man redan då byta över till den större skolan....detta beslut ledde till att denna tjej tog livet av sig en morgon, 11 år gammal!

SÅNT SKA INTE FÅ HÄNDA!!!!!!!!

Jag kommer ALDRIG glömma den morgonen då rektorn ringde hem och berättade om vad som hade hänt och att de bestämt att alla skolbarn skulle få åka hem den dagen...kommer aldrig glömma hur det såg ut på skolan då jag kom dit för att hämta min dotter. Överallt ute på skolgården satt skolbarn och grät, lärarna och vi vuxna som kom dit till skolan försökte göra allt vi kunde för att vara till tröst...det var fruktansvärt!

11 år och valde att avsluta livet än återvända till den skola där mobbarna fanns....hon hade behövt dessa 2 år som andrum men kommunen tog ett beslut och.....jaa...

Kan förresten berätta att jag i tonåren också hade känslan av att bara vilja avsluta allt men jag försökte aldrig men enbart att tanken fanns där är nog så illa.

#mobbing #självmord #utanförskap

Under hela min skolperiod (förskolan-9an) blev jag retad för att jag var tjock. Fick höra massor av glåpord som än i dag sitter fast i mitt huvud...
Flyttade hemifrån då jag var 16 år och det var väl där som det började barka iväg riktigt eftersom jag i princip levde på skräpmat och sånt som gick snabbt att göra...och jag åt inte bara en portion utan kunde äta flera portioner. Började festa rätt mycket också och det hjälpte väl min vikt uppåt på traven.

Våren 2009 fick det dock vara nog och jag sökte för att få genomgå en magsäcksoperation, i mitt fall en gastric by pass.
Vid invägningen då remissen skulle skickas vägde jag 169 kilo till mina 168 centimeter...jag GRÄT kan jag säga då jag ställde mig på vågen.

Den 19e november 2009 var det så min tur att lägga mig på operationsbordet och sen gick det nedåt viktmässigt på vågen. På knappt 8 månader hade jag gått ner 105 kilo och min vikt var då 64 kilo....både jag och mina vänner och bekanta tyckte jag nästan såg sjuk ut ett tag.

Nu är det snart 7 år sedan jag opererade mig och TYVÄRR har det gått uppåt på vågen...i dagsläget strax under 3 siffrigt. Vill så gärna gå ner i vikt och då helst 20-25 kilo men jag vet ärligt inte hur jag ska bära mig åt då inget verkar vilja funka. Funderar faktsikt på att ta kontakt med vården igen och se vilken hjälp de kan erbjuda mig.
Skulle jag komma ner till 75-80 så vore jag faktsikt nöjd men så lite som 64 vill jag INTE ner till igen.

Magsäcksoperationen var det bästa jag någonsin gjort, bara ledsen att jag gått upp så mkt igen.
Kanske skulle man få opererat huvudet också i samband med operationen...hahaha!
För hur det än är så sitter ju grundproblemet däri...

#tjockis #magsäcksopererad #gastricbypass #påväguppigen

Ända sedan jag var barn så har jag tyckt om att sjunga och jag var nog inte många år då jag stod med hopprepet som mikrofon och sjöng för min mamma och pappa...

Det sjöngs till Irene Cara, Gyllen Tider, Carola, The Pinks, Kikki Danielsson mfl mfl

Drömde om att bli artist men se så blev det aldrig...fast drömmen om att få sjunga för människor finns ju fortfarande kvar och den komemr nog finnas med genom hela livet.

Kör har jag däremot sjungit i och under ett par år så sjöng jag i en gospelkör och tillsammans med den gjorde vi flertalet koncerter tillsammans med Cyndeé Peters, som jag för övrigt tycker är en oerhört duktig sångerska.
Har även sjungit med i något som hette "toner för miljoner" då jag var yngre...det var en stor körträff kan man väl kalla det med körer från hela landet som körade till olika artister. Två gånger var jag och den kyrkokör som jag sjöng i då med i detta och det var enormt kul...

Nu sjunger jag i en kyrkokör och det är mest framträdanden i kyrkan som vi håller på med, medverkan vid olika gudstjänster och andra tillställningar i kyrkan. Jag tycker bäst om den tid som nu ska komma med advent och jul...och att medverka vid midnattsmäss på julaftonsnatten och julottan på juldagsmorgonen är något speciellt, något väldigt varmt och speciellt. Vi har också en julkoncert på gång och den ser jag också fram emot väldigt mycket.

Under perioder i mitt liv har jag skrivit en hel del texter och dikter...har en dröm om att kunna få tonsätta dessa någon gång men hur det ska gå till vet jag inte riktigt eftersom jag själv inte kan spela något instrument. Men det är iofs inte för sent att lära sig det heller så vem vet....jag håller drömmen vid liv!

#sång #drömmar #kyrkokör #sjunga #julen

Är det någon som haft den känslan någon gång? Att du känt dig ensam fastän du har människor runtom dig?

Den känslan kommer över mig ibland och det är ingen rolig känsla.

Sedan jag flyttade hit till min sambo för 2½ år sedan så kan jag inte påstå att jag har någon direkt vän som jag umgås med. Jag har mina arbetskamrater men det är ingen av dessa som jag umgås med vid sidan av jobbet.
Eftersom jag jobbar nätter så har jag ju alla mina dagar fria kan man säga och vad gör jag då? Jo sitter mest hemma...ensam!

Min sambo jobbar dagtid måndag-fredag så vi har bara kvällarna tillsammans och då jag jobbar nätter så ligger jag oftast och sover då han kommer hem...så jaaa, jag kan känna mig ensam bland andra ibland...konstigt egentligen att man kan känna så.

#ensamhet #känslor

Ja det är jag och många med mig.

Har en anställning i det man kallar för "bemanningen" men har haft turen att ha fått ett nattvikariat på ett äldreboende och vet därför exakt hur jag ska arbeta. Som bemanningenspersonal får man ju annars "jaga ihop" sina timmar och själv se till att man får ihop dom, något jag skulle tycka var superstressande och det fixar inte jag riktigt så jag hoppas ju att få gå kvar på nattvikariatet så länge det bara går.

Finns ytterligare en anledning till att jag helst arbetar nätter och det är att jag på så vis får mest tid med mina barn som ju bara är hos mig och min sambo på helgerna och loven...jobbar jag nätter så har jag ju nästan hela dagarna tillsammans med dom till skillnad för om jag skulle jobba dagar eller kvällar då det går bort många timmar.

Att arbeta natt är dock inget som passar alla eftersom det gäller att kunna få bra sömn.
Många tror också att det är väldigt lättsamt att jobba nätter till skillnad från att jobba dag och kvällstid men se det kan jag säga inte alls stämmer...på nätterna arbetar vi själva och det kan faktiskt köra ihop sig rätt rejält om det händer att flera larmar samtidigt eller om flera är uppe och irrar på. Visst kan det vara väldigt lugnt också men det kan det ju vara på dagarna och kvällarna också.

Sen har det visat sig att vi som nattarbetare har en ökad risk för diverse sjukdomar men hurvida man ska tro på det vet jag inte...jag trivs med nattjobb och hoppas få fortsätta jobba nätter.

#nattarbete #undersköterska #äldreomsorg #uska