När jag sitter och läser vad jag skrivit om mitt arbete så kan det uppfattas att jag vantrivs med det jag gör...men det är inte riktigt så det är.

Jag trivs med både mina brukare och mina arbetskamrater men det är själva ARBETSSITUATIONEN som jag inte längre känner mig tillfreds med...jag känner mig otillräcklig i mitt arbete och arbetar man med gamla så vill man ju känna att man räcker till. Det är inte så roligt att känna att man inte längre kan ta den tid man vill hos varje brukare, finns ingen tid längre till att sitta ner och umgås med dom utan det är i princip att göra det som ska göras och sen vidare till nästa....minns då jag började jobba att man kunde sätta sig ner och ta en kaffe hos de gamla, bläddra i något fotoalbum och få höra berättelser om de foton som fanns däri...nåt sånt hinner man ALDRIG göra nu   

Sen har jag som sagt arbetat med detta i snart 28 år och då kanske det inte är så konstigt att man kanske känner att man skulle vilja pröva på något annat. Tror nog att många som haft samma arbete i mååååånga år kan ha känt så någon gång...eller har jag fel?

#undersköterska #otillräcklig

Usch, idag är magen ond och det bränner som eld däri och ångesten gnager...allt på grund av detta med mitt jobb.

Hade ju trott att jag skulle få byta schemarad eftersom det sas så på vår arbetsplatsträff...men det visade sig ju inte alls bli så och det känns för jävligt just nu.
Har en brännande klump i magen och det känns som jag ska spy, kroppen gör ont och huvudet spränger...

På söndag har jag mitt nästa arbetspass och jag bara känner en enorm ovilja att vilja gå dit...men jag har ju inget val.
Så det är väl så här jag ska fortsätta att må nu då...önskar verkligen jag hade fått bytt rad ty kanske hade jag hittat lusten till å vilja fortsätta jobba igen. Nu blev ju lusten att vilja göra något helt annat ännu större istället.

#undersköterska #magkatarr #magsår #ångest

Ja nu börjar kylan krypa på så sakteliga och man vet vart det är på väg...minus 7 grader visade termometern på nu till morgon och det bet rätt bra i näsan och kinderna.
Eldar i kaminen men fryser ändå inombords...burr!

Jag gillar hösten med dess friska luft men ogillar den här första kylan som nästan kryper in i benmärgen på en och gör att man nästan fryser mer än då det kryper ner till minus 15-20 grader...den här kylan är liksom på ett annat sätt, vet inte hur jag ska förklara   

Fler än jag som är frusna av sig?

#förstakylan #minusgrader #höst #fryser

Är enormt besviken i detta nu på mina så kallade chefer...som på en arbetsplatsträff säger en sak men som sedan inte vidhåller vad de sagt.

Det sas att jag från denna vecka skulle få byta rad och gå på en rad som för min del skulle passa mig bättre och få mig må bättre, fanns inget som sa emot det då men då jag igår ringer upp min chef så får jag höra att det inte blir tal om något byte eftersom de gett raden till någon annan....blev rätt less kan jag påstå och förtroendet för mina chefer minskade rätt rejält.

Får man liksom behandla sin personal hur som helst och ändra saker de sagt...hade blivit ett jävla liv om det var vi på golvet som sagt en sak till dom och som sedan inte alls hållt oss till det.

Besviken som sagt...och det rejält!

#besviken #falskaförhoppningar #chefersomintestårvidsittord #undersköterska

Ja idag är det min älskades födelsedag och i vanlig ordning så vill han inget ha MEN jag vill ju ge honom något så det blir något han tycker om till middag, en chokldask föreställandes ett hjärta, 10 röda rosor och ett par lotter.
Middagen blir ugnsstekt sill med lök och grädde och till dem kokt potatis och rårivna morötter...något jag vet att han tycker om och något vi inte ätit på väldigt lång tid.

Husmanskost...och sånt uppskattas   

#födelsedag #husmanskost #rosor #choklad #lotter

Jag är medlem i kommunal och det tecknades nytt löneavtal i år där det står att undersköterskorna skulle få CIRKA 1020 :- i löneförhöjning per heltid....och det lät ju bra.

Jag blev ju då så klart lite missnöjd då när jag fick 400 i löneökning beräknat på en heltid...det innebär för mig som jobbar 64.22% 256:- och tar man bort skatten så blir det 173:-

Vet inte om man ska jubla eller gråta...det som pratades så vitt och brett om vilket superavtal kommunal hade tecknat. Jo visst...jag är faktiskt besviken.

28 år i vården och en lön på strax över 22000 (heltid)...är skrattretande rent ut sagt.
Med tanke på det arbete vi utför så anser då iaf jag att vi är rejält underbetalda...
Kan ju jämnföra med min sambo som jobbar som lärare, han har nästan 12000 mer än mig i månaden.

Jaa...vad ska man säga :(
Hur ska man tolka avtal, egentligen...

#undersköterska #kommunal #besviken

Ett ämne som jag tyvärr har egen erfarenhet utav och något jag verkligen är emot.

För mig började det redan på lekis (som det hette då) och höll sedan på ända upp till det att jag slutade i 9an.
Blev kallade för än det ena och än det andra och mobbingen riktades emot mig både fysiskt och psykiskt. Jag blev fälld krokben på nästan dagligen under hela låg och mellanstadiet, blev alltid vald sist på gympan och det lag som fick mig suckade oftast. De förstörde kläder, gömde kläder. De gjorde punka på min cykel. Retade mig då jag fick tandställning och gjorde äckel utav mig för så fort någon råkade röra mig så skrek de "uäääää, äckelbaciller" och liksom kletade av sig dom på någon annan som i sin tur också skrek "uääää".

Värst var det nog en gång utanför skoltid då 2 killar kom springandes efter mig och fällde krokben på mig och sedan tog massa tistlar och brännässlor och stoppade innanför tröjan på mig och gnuggade in dessa i skinnet på mig tills jag blödde...jag skrek och grät den gången till dess att jag spydde och jag fick fula ärr på min rygg efter detta.

Nä, skolan var ingen rolig tid för mig och denna mobbing satte som sagt spår i mig och saker och ting förföljer mig än i dag och har nog format mig till hurdan jag är lite som person. Jag är tillexempel livrädd för att bli lämnad, livrädd att någon ska tycka illa om mig, livrädd för att göra fel eller inte duga. Så kan jag även känna i min kärleksrelation och det är inte så roligt...

Ibland funderar jag på om jag med min erfarenhet skulle kunna göra något för att hjälpa till i kampen mot mobbing, skriva en bok eller kanske föreläsa på skolorna...nånting! Skulle jag så bara förhindra att en enda människa slipper det helvete som jag hade så skulle det vara värt oerhört mycket.

INGET barn förtjänar att bli utstött, utfryst och mobbad....ingen vuxen heller för den delen.

Tänkte avsluta med att berätta om en händelse som hände på min äldsta barns skola (en då åk 0-6 skola)
En tjej som gått på den större skolan 1 mil därifrån bytte till denna skola då hon började 5e klass just för att hon ville undslippa den mobbing under åk 5 och 6 innan det var dags att flytta över till den större skolan igen. 

Hon mådde jättebra på vår skola och hade många vänner och hon slapp bli mobbad.

När halva läsåret hade gått beslutade kommunen att när man började i 6an så skulle man redan då byta över till den större skolan....detta beslut ledde till att denna tjej tog livet av sig en morgon, 11 år gammal!

SÅNT SKA INTE FÅ HÄNDA!!!!!!!!

Jag kommer ALDRIG glömma den morgonen då rektorn ringde hem och berättade om vad som hade hänt och att de bestämt att alla skolbarn skulle få åka hem den dagen...kommer aldrig glömma hur det såg ut på skolan då jag kom dit för att hämta min dotter. Överallt ute på skolgården satt skolbarn och grät, lärarna och vi vuxna som kom dit till skolan försökte göra allt vi kunde för att vara till tröst...det var fruktansvärt!

11 år och valde att avsluta livet än återvända till den skola där mobbarna fanns....hon hade behövt dessa 2 år som andrum men kommunen tog ett beslut och.....jaa...

Kan förresten berätta att jag i tonåren också hade känslan av att bara vilja avsluta allt men jag försökte aldrig men enbart att tanken fanns där är nog så illa.

#mobbing #självmord #utanförskap

Under hela min skolperiod (förskolan-9an) blev jag retad för att jag var tjock. Fick höra massor av glåpord som än i dag sitter fast i mitt huvud...
Flyttade hemifrån då jag var 16 år och det var väl där som det började barka iväg riktigt eftersom jag i princip levde på skräpmat och sånt som gick snabbt att göra...och jag åt inte bara en portion utan kunde äta flera portioner. Började festa rätt mycket också och det hjälpte väl min vikt uppåt på traven.

Våren 2009 fick det dock vara nog och jag sökte för att få genomgå en magsäcksoperation, i mitt fall en gastric by pass.
Vid invägningen då remissen skulle skickas vägde jag 169 kilo till mina 168 centimeter...jag GRÄT kan jag säga då jag ställde mig på vågen.

Den 19e november 2009 var det så min tur att lägga mig på operationsbordet och sen gick det nedåt viktmässigt på vågen. På knappt 8 månader hade jag gått ner 105 kilo och min vikt var då 64 kilo....både jag och mina vänner och bekanta tyckte jag nästan såg sjuk ut ett tag.

Nu är det snart 7 år sedan jag opererade mig och TYVÄRR har det gått uppåt på vågen...i dagsläget strax under 3 siffrigt. Vill så gärna gå ner i vikt och då helst 20-25 kilo men jag vet ärligt inte hur jag ska bära mig åt då inget verkar vilja funka. Funderar faktsikt på att ta kontakt med vården igen och se vilken hjälp de kan erbjuda mig.
Skulle jag komma ner till 75-80 så vore jag faktsikt nöjd men så lite som 64 vill jag INTE ner till igen.

Magsäcksoperationen var det bästa jag någonsin gjort, bara ledsen att jag gått upp så mkt igen.
Kanske skulle man få opererat huvudet också i samband med operationen...hahaha!
För hur det än är så sitter ju grundproblemet däri...

#tjockis #magsäcksopererad #gastricbypass #påväguppigen